Helvetica är troligen ett av världens vanligaste typsnitt. Det förekommer överallt – från rymdfärjor till vägskyltar. Människor skaffar Helvetica-tatueringar (inte bara i typsnittet – utan ordet) och tittar på dokumentärfilmer om det.
Typsnittet kommer från en tid långt före vår datorer och mobiltelefoner. Ändå är det ett av de vanligast förekommande, både på webben och i appar.
Men hur bra är det? Och hur är det med läsbarheten? Och är kritiken fortfarande relevant?
Kritiken mot Helvetica
Det finns en hel del kritik mot Helvetica, inte minst ur ett läsbarhetsperspektiv. Men det handlar egentligen inte om typsnittet i sig – utan snarare hur det används. De flesta typsnitt skapas utifrån ett specifikt behov, syfte eller en speciell förutsättning. Ta Verdana som exempel. Det lanserades av Microsoft 1996 med syftet att fungera bra i mindre storlekar på den tidens datorskärmar.
Helvetica, å andra sidan, är skapat i en tid innan datorskärmar. Jag skulle säga att det fungerar bäst i rubriker, eller logotyper. Ändå är det också vanligt förekommande i brödtext. Problemet här är att typsnittet är lite för stilrent och saknar dynamik, något som skulle kunna bidra till lättare läsning. Två vanligt förekommande punkter är:
- Teckenavståndet är väldigt litet, vilket gör det svårare att läsa vissa ord. Bokstaven ”m” är exempelvis väldigt lik ”rn”.
- För enhetliga bokstäver, vilket försvårar dynamiken i läsningen. Lilla L och stora I är i praktiken likadana.
Här är två ord som jag tror kan belysa en del av problematiken med Helvetica:
Två ord som inte gör sig så bra i Helvetica. Varianten är skriven i Georgia.
Dessa fenomen gör att ordbilden, alltså sammansättningen av bokstäverna, hos vissa ord blir svår att urskilja. För det är just ordbilder (och inte enskilda bokstäver) vi läser. Läs följande mening:
Visst gick det helt OK? Detta är för att vi läser ordbilder istället för enskilda bokstäver. Detta i kombination med vana och förväntningar gör att vi kan läsa text som är dålig, trasig och felstavad.
Problemen med att det ser sterilt och för enhetligt ut blir ju mindre påtagliga ju bättre skärmar vi får. Men ur ett UX-perspektiv bör vi ta höjd för sämre utrustning – och designa utifrån de förutsättningarna.
Slutsats
Ur UX-perspektiv är en del kritik mot Helvetica befogad. Min åsikt är att den används för ofta på felaktiga ställen, exempelvis i brödtext.
Men som UX-designer gäller det också att vara ödmjuk. Med det innefattar att vara ödmjuk gentemot andra perspektiv. Hos många produkter är grafiska riktlinjer och formspråk väldigt viktiga för att bygga varumärket. Och kan ibland finnas saker som bryter mot ”best practice” ur ditt perspektiv. Då är vårt jobb som UX-designers att hitta lösningar utifrån de givna förutsättningarna. Därför finns det några tips man kan ta till om du upplever att estetik vinner över läsbarhet.
- Experimentera med teckenavstånd. Se om texten känns mer lättläst genom att öka teckenavståndet något.
- Prova också ett ökat radavstånd
- I vissa fall (där det är möjligt) kan man också begränsa bredden på en paragraf. Detta brukar främst vara möjligt i högre upplösningar.