Ett franskt parkeringshus

Just nu är jag pappaledig och trevliga omständigheter har gjort att jag spenderar ett halvår av den tiden i Nantes, i västra Frankrike. Detta har gjort att jag har haft mindre tid framför datorn och med mobiltelefonen (jag är fortfarande livrädd för roaming). Trots detta har jag stött på en del trevliga användarupplevelser i andra sammanhang.

En sådan var i ett parkeringshus.

Parkeringshus är ju inte platser man brukar förknippa med goda användarupplevelser, utan snarare tvärtom. De kan ofta ge upphov till en hel del stress när man inser att djungelns lag fortfarande råder här.

Men i detta parkeringshus fanns en del smarta ting som gjorde hela upplevelsen mycket mer behaglig.

Som förväntat av parkeringshus fanns skyltar som angav antalet lediga platser. I vanliga fall brukar det vara specificerat till varje våningsplan. Här hade man tagit det ett steg längre genom att sätta upp digitala skyltar för varje passage, eller gång, där antalet lediga platser angavs.

Varje passage var representerad av digitala skyltar som angav antalet lediga platser.

Varje passage var representerad av digitala skyltar som angav antalet lediga platser.

Detta gjorde att man fick en bättre överblick och slapp åka runt och ”cirkulera” som ett rovdjur i väntan på en ledig plats.

Som om detta inte var tillräckligt hade man också märkt upp varje plats.

I taket, ovanför varje parkeringsruta hängde en liten lampa. Den lyste grönt om platsen var ledig eller röd om den var upptagen. Man kunde alltså på många meters avstånd se om en viss plats är ledig eller ej.

En röd lampa ovanför parkeringsplatsen indikerar att den är upptagen.

En röd lampa ovanför parkeringsplatsen indikerar att den är upptagen.

Parkeringsplatser anpassade för personer med funktionshinder hade en egen lampa. Där lyste det blått om platsen var ledig.

Övergångsställen finns utritade som gör det extra tydligt var fotgängare har företräde.

Övergångsställen finns utritade som gör det extra tydligt var fotgängare har företräde.

En sista smart grej jag noterade var hur man använde sig av övergångsställen. Här hade man ritat ut dem i långa rader bakom parkeringsfickorna. Detta för att göra det tydligt var fotgängare skulle gå – och att dessa har företräde här.

Disneys aktivitetsarmband

Hälsotrenden håller i sig. Aktivitetsarmbandet blev årets julklapp, Apple släppte sin digitala infrastruktur för hälsa och Lifesum tog in miljarder i investeringskapital.

Just aktivitetsarmbandet har också dykt upp i andra sammanhang. Ett är på Disneyland. Men här är aktiviteterna av en helt annan typ.

Disney Magic Band är ett aktivitetsarmband med syftet att förbättra upplevelsen för besökarna på Disney Word.

Allt på ett ställe

När gästerna aktiverar sitt armband kan det användas till det mesta på nöjesfältet. Man kan betala sin mat, köpa kläder och låsa upp dörren till sitt hotellrum. Givetvis kan man också boka aktiviteter online, som man sedan har företräde till

Armbandet är också utrustat med GPS och radiosändare, så att familjemedlemmar kan se varandras position.

I slutet av dagen samlas familjens gemensamma upplevelser i en fotobok, med bilder tagna från automatiska kameror som finns utplacerade i nöjesparken.

Läskigt? Smidigt? Eller både och?

En ny digital infrastruktur

Satsningen har inneburit att behövt implementera en helt ny digital infrastruktur för parken och uppges ha kostat up emot en miljard dollar.

Givetvis finns det syften som grundar sig i bättre lönsamhet med hjälp utav analys och optimering. Men det är också en enormt spännande satsning ur ett UX-perspektiv.

En blick mot framtiden

Om smartwatch blir en succé och trenden med aktivitetsarmband håller i sig kan man anta att vi får se mer av sånt här i framtiden. Både Apple och Google har musklerna som krävs för att lansera smidiga betalstationer i daglivaruhandeln.

Och hade jag varit teknisk chef för exempelvis iZettle hade jag påbörjat ett utvecklingsarbete för att slippa kortbetalningarna för länge sedan.

Handtorken

handtorken

Handtorken – fylld med papper.

Det finns ju inget att klaga på i utformningen av den här pappersbehållaren och jag kände mig ganska dum när jag höll händerna under den och väntade på att det skulle börja blåsa. Felet låg hos användaren, kan man säga.