Det är lördag morgon på Hawaii. Vinden ligger stilla och temperaturen runt 23°C. Klockan 8 stämplar en anställd in vid Hawaii Emergency Management Agency (HI-EMA), den myndighet som ansvarar för hanteringen av katastrofer och nödsituationer på ögruppen.
Tack vare det geografiska läget har det inte alltid varit helt avspänt bland paraplydrinkarna på ögruppen i Stilla havet. I händelse av av krig har det inte verkat helt osannolikt att Hawaii skulle stryka med i ett tidigt skede, eller åtminstone luggas av en förbipasserande missil.
Och den pågående beefen mellan Trump och Kim Jong Un har också fått konsekvenser för invånarna. För första gången sedan 80-talet har man testat de varningssirener, ursprungligen bygda för att varna för atombomber under kalla kriget.
På HI-EMA har man sedan en tid tillbaka regelbundna övningar i händelse av en katastrof. En av rutinerna är att genomföra interna tester av alarmsystemen. Interna tester görs för att testa att de fungerar, utan att skrämma upp invånarna.
Den här morgonen ska den anställde sätta igång ett sådant internt test från sin arbetsstation. I sin mjukvara öppnar han menyn för att starta testet. Där fanns två alternativ:
- “Test missile alert”
- “Missile alert”
Han råkar välja det senare alternativet.
Två minuter senare gick ett warningsmeddelande ut till invånare och turister på ön: “BALLISTIC MISSILE THREAT INBOUND TO HAWAII. SEEK IMMEDIATE SHELTER. THIS IS NOT A DRILL.”
Fel som uppstår på grund av den mänskliga faktorn (om du vill Googla på engelska, använd istället ”human error”), kan bero på olika saker. Dels kan de uppstå när vår mentala bild av hur ett system fungerar, skiljer sig från verkligheten. Vi vet helt enkelt inte riktigt vad det är tänkt att vi ska göra. Eller vad som händer. Exempelvis när man är osäker på om ett mail har gått iväg och därför skickar ett till. Eller om en banktransaktion har gått igenom.
Vanligt förekommande är också att vi vill göra rätt sak, fast trycker fel. Det kan bero på otydliga ikoner, etiketter med dålig beskrivning, eller helt enkelt att knapparna är för små och gränssnittet för plottrigt.
Lösningen är system med konsekvent och tydliga gränssnitt, med informativ och tydlig feedback. Men det är också viktigt att man skapar skyddsnät för användaren. Exempelvis genom att ge dem möjligheten att ångra ett val, eller verifiera ett beslut med dialogrutor av typen ”Är du säker på att du vill varna en hel delstad för kärnvapenkrig?”.
Att digitala system skapat stor förvirring och oro är inget nytt. I november 1970 upptäckte amerikanska försvarssystem något som verkade vara hundratals inkommande missiler från Sovjet. Det visade sig bero på att en hålremsa (forntida lagringsmedium) avsedd för träning hade matats in i systemet. Och i Sverige har vi exemplet med VMA-larmet “Hesa Fredrik”, som också utlösts av misstag. Storskalig panik uteblev dock eftersom vi inte tror på katastrofer i vårt land.
I den digitala värld vi lever i har vikten av bra utformade gränssnitt ökat. Detsamma gäller riskerna med de dåliga. I värsta fall kan det vara skillnad mellan krig och fred.